Kärlekens 3 steg (Del2)

Barn

I varje skede av vår mognad i Gudsrelationen, uppfattar vi Guds kärlek på olika sätt. Det är inget problem i sig. Tvärtom, det är just så det skall vara. Dessutom behandlar Gud oss som individer. Det vanligaste problemet är dock att vi fastnar i barn, eller babystadiet i vår erfarenhet av Guds kärlek och nåd.
I den text jag utgår ifrån beskrivs ett "barns" Gudsrelation enligt följande:

"Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. 13 Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. 14 Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde. (1 Joh. 2:12-14)

. . . era synder är förlåtna för hans namns skull
. . . ni har lärt känna fadern

För ett barn förknippas Guds nåd och kärlek till att fixa det "jag har gjort fel" och röja undan konsekvenserna för det. Nådens tyngdpunkt ligger i det förflutna och i problemlösning.
Kristi död och uppståndelse är avgörande för en människa för att vi skall kunna närma oss Gud och bli återförenade med Honom. Kristus kom för att försona vår synd, för att bli övergiven på korset istället för oss. Bibeln lär ändå inte att vi tar emot enbart en ställföreträdande död utan hela personen Jesus Kristus.

" Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn". (Joh. 1:12)

Märkväl att ett "barn" har fått sina synder förlåtna för Hans namns skull. I texten i Joh. 1:12 talas det ändå inte om att ta emot honom enbart för syndernas förlåtelse utan för att bli Guds barn. Vi tar alltså emot en person, med allt vad Han är. Jesus Kristus är inte enbart en förmedlare av försoning utan även en Konung och Herre.
Han är vår nya identitet. Hans prioriteringar skall bli våra.

Jesu blod renar oss från all synd för att vi skall kunna komma in genom dörren till Guds Rike.
Från den stunden är Han den som försonar vår synd och från den stunden skall resan fortsätta så att det Rike vi just kommit in i skall komma in i oss (Luuk. 17:20-21). Reningen i Jesu blod är förutsättningen för att Riket skall kunna ta sin plats i oss, dvs Jesu karaktär (Gal. 4:19, Ef. 4:11-16) och herravälde (Luuk. 6:46, Matt. 28:18-20) inom oss.

Missionsbefallningen handlar ju inte om evangelisation utan om att förbereda ett folk som är lydig Kristus. Att lära folk att "hålla allt vad Jesus befallt". Missionbefalningen handlar alltså om att upprätta Gud Rike. Ett Rike behöver en Konung och ett folk. Konungadelen är fixad, medan folket som lever lydiga (och samtidigt är Hans barn) väntar ännu på sin uppenbarelse. Men hela skapelsen väntar på att det skall ske. (Rom. 8:19).

Den som just har kommit till tro har inte ännu Jesus som sin Herre. Då är inte Guds rike ännu etablerat inomords. Gudsrelationen för ett barn kretsar fortfarande kring egna behov och problem, dvs kring "mig själv". Detta trots att det är goda saker Gud gjort för en.
Paulus beskriver ett "spädbarns" karaktär enligt följande:

"Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. 2 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, 3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? 4 Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?  (1 Kor 3:1-4)

För ett "spädbarn" duger allt som barnet själv anser nyttigt. För en vuxen duger allt som Gud anser vara nyttigt. Ett barn vill ha det goda målet utan smärtan som krävs för att växa mot det (Läs Hebr. 12:1-14).

Den fasta födan är senare, liksom mjölken (i början), Guds nåd och kärlek till oss. Ändå "tål" inte ett spädbarn det först. Ett barn fokuserar alltid främst på problemets symptom dvs "det känns bra eller dåligt". Den fasta födan tar inte itu med symptom utan med själva grundproblemet. Jesus kom inte för att göra oss lyckliga och ta oss till himlen. Han kom för att upprätta det som gått förlorat dvs "härligheten" som vi "gått miste om".
Ordet härlighet betyder bl.a. "tyngd". Det är den identitet och position vi blev skapade till som Guds "söner" ("söner" inte könsbundet utan position i Gud). Han kom inte för att frälsa oss till himlen utan för att återförena oss med Gud och återinföra Guds Rike inom oss och på jorden , där Han kommer att bo mitt ibland oss (Uppb. 21:3). Bara den som har Riket inom sig kommer en dag att gå in det Rike som Gud beslutat att ge oss (Matt. 7:21, jmf. Hebr. 5:9).

Lydnad är ett tecken på att vi tagit emot Kristus som person. Inte bara till de delar som passar oss. Kristus kom för att frälsa oss. Den frälsningen är inte en händelse utan en prosess.

" Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, . . . "  (1 Kor. 1:30)

Allt detta bör ske inom oss och allt detta är det som nåden verkar i den som tar emot det. Nåden förlåter vår synd men den fostrar (Tit. 2:11-12) oss också. Ett barn vill gärna ha goda gåvor som ger snabb tröst och lösning på problem. Att däremot bli fostrad till en ny karaktär som är lik den Kristus har, "tål" ett barn inte innan Gud fått fostra oss att ta emot det. Faran ligger i det att vi kan förakta Guds tuktan och stöta bort det. Det är alltså ingen garanti att vi klär på oss den nya människan bara för att vi tackat ja till synderna förlåtelse.

" När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."  (Matt. 22:11-14, jmf. Hebr. 12:14)

Gud är den konung som erbjuder brollopskläder åt gästerna. Sådan var seden även på Jesu tid när rika bjöd till bröllop. Det handlar alltså inte om att själva prestera fram helighet utan att utsätta sig för Gud forstran och "verkan" (Fil. 2:12-13) som får oss att växa till mognad i Kristus. (snart kommer en undervisning om vilka medel Gud använder i denna fostran).

Många är alltså kallade men få är utvalda. Vi kallas som barn, utan förmåga att på något sätt kunna visa upp förtjänster, men ödmjuka nog att inse att vi behöver få förlåtelse för våra synder. Därifrån skall vi ta emot det nya livet "i Kristus", där Han blir vårt liv. Både när det gäller innehållet i livet och vår karaktär.

Det finns alltså en frälningsprosess som har en början och ett mål. Skriften är full av olika beskrivningar på detta. Vår nutida, förenklade och förvrängda evangelium finner jag inte i skriften. Varken hos Jesus eller Apostlarna.
Det är dags att gå vidare från mjölkstadiet till den fasta födan. Förflyttningen dit kostar oss allt men det ger allt det vi egentligen längtar efter och behöver.  det gör oss även till det folk som världen väntar att se, Kristus i oss, härlighetens hopp. Att Guds folk fastnar med nappflaskan i halsen är inget nytt fenomen men är än idag ett mycket allvarligt tillstånd.

"Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. 8 Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek. 
" Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. 12 Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. 13 Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont". . .
Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter".  (Hebr. 5:7-6:3).

Märkväl att även Jesus hade sin prosess i mognad (jmf: Luk. 2:52) . Hur mycket har inte vi då behov av detta. Skillnaden är bara den att Kristus är både målet och förutsättningen för att vi skall kunna nå målet. Denna "fullkomlighet" är för oss fullkomlig överlåtelse och fullkomligt beroende.
Detta är fullkomligt möjligt för Gud att verka i oss.


Till sist ett exempel på ett spädbarn, som ville ha allt utan att avstå från något. Hur reagerar vi idag på Jesu kallelse att avstå från allt och följa Honom? Denhär rike mannen kunde inte se Jesu förslag som "kärlek", trots att det just då var det mest kärleksfulla som Han kunde få.

"När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" 18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19 Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." * 20 Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 21 Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." 22 Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket". (Mark. 10:17-22)

Ha en välsignad vecka med Guds kärleksförklaringar