"Unga män"
. . . unga män: ni har besegrat den onde.
. . . unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde".
Stark i nåden
Hur besegrar man den onde och hur blir man stark i Guds Rike? Svar, genom nåden. Nådens motsats är lagen. Lagen blev given åt oss "efteråt" som ett tillägg (Gal 3:19) tills han kom som uppfyllde lagen. Tills dess skulle lagen fostra oss till Kristus (Gal. 3:24). Det betyder att lagen inte gavs för att det skulle vara möjligt att uppfylla den utan för att bevisa att det är omöjligt att uppfylla den. Lagen skulle bevara oss i ett tillstånd som gör oss beroende av nåden. Den håller Guds heliga vilja inför våra ögon.
I syndens natur, dvs det som medför att vi är "besegrade av den onde" och att vi är "svaga och Guds ord inte förblir i oss" beror på att vi fortsättningsvis håller fast vid förväntningen att det på något sätt ändå skall gå fixa själv. Den lagiska människan som håller fast till slutet vid sin egen förmåga ger endera upp sin tro eller också ger upp Guds omöjliga vilja.
Lagen säger "rör inte, smaka inte, gör inte ... ". Detta medför att vi just gör det, alltså rör det och smakar det. När vi lever under lagen, ser vi dessa "gör inte" som hinder vi måste vinna för att komma till Gud och för att bli välsignade. Just denna inställning är det enda hindret till att komma till Gud.
Jesu budskap
Jesu budskap var Guds Rikes evangelium. Guds Rike inom oss, Guds herravälde inom oss. Tecknet på Guds herravälde är inte i första hand lydnad utan överlåtelse i kombination med beroende. Herravälde är inte det att vi gör som Fadern säger utan att Han får verka sin vilja i vår vilja och gärning så att vi gör som Han säger.
Vad gör då ynglingen stark så att han/hon besegrar den onde? Svar: "Guds ord förblir i Honom". Lagen gör människan själv- och syndcentrerad. Nåden gör ynglingen Kristuscentrerad innan och efter man har förändrats och därför , pga Kristus, inte den egna prestationen, gör Gud vår inre människa stark. Kristus i oss! tecnet på nåden är överlåtelse, beroende, tjänande dvs tillbedjan.
Det finns ett "pris" i allt detta. Det kostar allt. Den lagiska tänker först på trygghet, ägodelar och förmåner. Priset kan vara det, men först är det att svara ja på kallelsen att lämna allt som har med egen förmåga att göra. Det första man skall lämna är förväntningarna på en själv, samtidigt som man tar emot Guds förmaning "var fullkomliga, för jag är fullkomlig". Detta leder sedan även till att vi avstår från äganderätten till allt vi har. Därför börjar överlåtelsen och beroendet med att bejaka att Guds ord har rätt, "allt tillhör Gud". Det börjar som hjärtats bekännelse och som en bön. Lagen presterar, nåden ber.
Inifrån och ut
Jesus lärde oss att be i Fader vår bönen: "och inled oss inte i frestelsen, utan fräls oss ifrån den onde". Ordet inled kan man också översätta "bär oss inte i frestelsen". Varför skall vi be om detta? Det är så det är att leva i nåden. Vi skall be om att Gud skall verka i oss, och när han ger oss kraften/hjälpen skall vi ta emot den.
Vi kan inte stå emot synden av oss själva. Vi måste be om det. Vi skall fly från frestelsen. Men vart? Till Kristus?
Den hjälp Gud ger kommer ofta på ett sätt som är obekvämt och ställer oss i en position av svaghet där vår egen förmåga visar sig vara noll och Kristus blir synlig. Den lagiska människan (dvs bunden av synden, "jag själv") blir djupare fast i sin synd, sina addiktioner ju mer han försöker själv. Friheten finns enbart i att vi stiger ut i dagsljuset med vår svaghet och fortfarande behåller Guds heliga vilja som det är.
Fader vår bönen lär oss att överlåtelse till Gud kommer först: "Helgat vare ditt namn"... "Tillkomme ditt Rike" ... "Ske din vilja ...", är bön om nådens verkan i oss. det är Gudscentrering som får oss att vara upptagna av Gud och inte av synden. Lagiskhet gör att vi fastnar i massa olika former av självcentrering som, skulden, fördömelsen, ångesten, depressionen mm.
När Guds ord "förblir i ynglingen" har denne en verklig bild av sin egen förmåga i sig själv, men mest av allt en verklig bild i hur Gud ser oss i Kristus och att Jesu egen väg till mognad är Guds kärlek även för oss, som "äkta barn". Fostran är Guds bekräftelse til oss att han verkligen har adopterat oss.
Många talar idag om att "vara den man är" och samtidigt modifierar nåden till något där Gud ser genom fingrarna. Här ser vi ett exempel hur Jesus förmedlar kraft genom nåden att inte synda. Genom att först förmedla nåd som verkar lydnad.:
"Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Joh. 8:7-11)
Jesus styrkte inte kvinnans förmåga genom att säga "synda inte mer så skall jag inte döma dig". Nej, han sade inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Det är Jesu närvaro och en frikännande dom som får oss att sluta synda. För det skall vi sluta med. Nåden är inte ett täcke som vi kastar över synden för att vi skall kunna fortsätta med det, medan Gud ser genom sina kärleksfulla toleranta fingrar. Det kan Han inte. han älskar oss för mycket för att kunna det.
Vad får en yngling att bli stark? Ynglingen är villig att bli svag inför Jesus och människor. Ynglingen är villig att avstå från ett rykte som kan ge beröm från människor och förväntningen av belöning av Gud för god prestation. Ofta bör båda ske. Ofta behäver vi först misslyckas offentligt inför människor för att bli mottagliga för nåden. Ser vi på dem vi hyllar som trons hjältar så har de alla först misslyckats offentligt och mistat allt, för att sedan bli upprättade av nåden (David, Moses, Paulus, Petrus osv:)
Ynglingen ser Guds nåd och kärlek i Guds forstran, i smärtan, lidandet. Ynglingen ser glimten av frukten som ligger och väntar efter en sådan fostran och kan uppleva mitt i smärtan "Gud älskar mig som sin son":
" Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär. "Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt". (Hebr. 12:7-11)
När Jesus kom, dog och uppstod , var det för att Guds Rike skulle bryta fram. Guds Rike är det andliga tillstånd inom oss och omkring oss där Gud har suverän makt. Gud utövar inte sin makt med våld. Det kan Han inte pga sin person. Gud är Kärlek och verkar enbart genom kärlek och nåd. Det är därför bibeln lär oss att vi skall bli "rotade och grundade i kärleken":
"Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen". (Ef. 3:16-21)
Vår uppfattning av Guds kärlek måste mogna från att se det enbart som Gods gåvor till att ta emot Guds kärlek i form av fostran. Dett kan vi bara göra genom att acceptera Guds ord och vilja som sanning och samtidigt avstå från förväntningarn riktade mot oss själva. Vi är kallade till att leva för Gud , med den kraft som nåden ger. Inifrån och ut. När vi blir den vi skall vara kommer vi att göra det vi skall göra.
Guds or verkar detta i oss. Dessutom genom Fäder , som är givna till församlingen (EF. 4:11-16). lagikset är själständighet. I Guds Rike verkar Gud sin nåd genom beroendet av dem vi skall växa ihop med i Kristi kropp. Missionbefallningen lyder ju "lär dem att hålla". "Någon", skall lära oss. Fäder som själva har blivit rotade i nåden. Ett praktikst sätt att överlåta sig för nådens verkan är att ta emot den Fader Gud ger. Vi väljer inte fäder, men vi måste ta emot dem när de väljer oss. (mer om detta i nästa del)
Jag har personligen fått se detta bli verklighet i mitt eget och andras liv. I år kämpade jag med beroenden, skuld mm. Ju mer jag kämpade och kände skuld. Ju djupare sjönk jag. Idag är jag fri. Du kan också bli det.
Det onda har makten över oss enbart så mycket som lagen har makt över oss. Det verkliga onda är alltså inte Satan utan egenrättfärdigheten, självständighetens ande inom oss. Det är där den ond kan fästa sina krokar. Därför var Paulus längtan att det inte skulle finnas kvar hos honom någon rättfärdighet som berodde på lagen (Fil. 3:1-...).
Guds nåd vare med dig
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti